När jag gick in i väggen första gången fick jag antidepressiva, citalopram. Jag sov väldigt lite på nätterna och mådde otroligt mycket sämre med dom. Lades in på psyk avdelning ett par gånger under kort tid. Började skära mig i armarna. Men det var dock inte första gången jag gjorde det under den perioden. Jag var då 19 år. Jag mådde under yngre tonåren dåligt också men ingen uppmärksammade det och skar mig väldigt ytligt, men fick då ingen hjälp heller. Mamma kom på mig och tog kniven ifrån mig och jag slutade då. Tillbaka till 19/årsåldern, jag höll på så ett tag, men hade även problem med alkohol, överdoserade tabletter, åt knappt under en period, var väldigt destruktiv, låg runt med killar och spenderade pengar jag inte hade, mycket impulser. Hade ingen kontakt på vuxenpsykiatrin då utan en läkare på vårdcentralen som skrev ut antidepressiva och akutpsykiatrin när jag inte stod ut. Mobila teamet om det behövdes också. 

Till slut tröttnade väl vårdcentralen på att jag ville ha piller oftare för mina tog slut fortare än vad de skulle så de skickade remiss till vuxenpsyk. Efter det fick jag samtalskontakt och mitt beteende lugnande sig lite. 

Jag var fri från att skära mig i sju år tills för ett år sen då jag fick återfall, och sen i november förra året. Senaste tiden har jag haft "begär" efter det men lyckats hålls emot. 

Dock har jag under alla dessa år haft problem med maten konstant. Hetsäter i perioder, äter då allt som kommer i min väg under kort tidsperiod. Eller så svälter jag mig själv och det kan vara en dag eller två eller mer än så. Då menar jag att jag inte äter någonting alls. Dricker enbart. Eller så äter jag bara något litet. Vissa perioder funkar maten bra men börjar jag slarva kommer jag in i det där beteendet igen så jag måste vara stenhård annars är det låg väg tillbaka igen. 

Och tabletterna då, ja det kan jag också överdosera till och från fortfarande. Tar för mycket av vissa tabletter medvetet för jag tror att det ger bättre verkan fast jag vet att det egentligen inte gör det. Hade en incident i november förra året med liten överdos av sömntablett och fick någon reaktion av det och blev helt knäpp av det med hallucinationer och skar mig, skulle hoppa från balkongen osv. Så det kan vara väldigt farligt för mig med tabletter i perioder beroende på hur jag mår. Nu har jag inga farliga tabletter hemma och får inga på recept heller som tur är. 

Kollar man på alkoholen mår jag väldigt dåligt av den när jag dricker, får grav ångest och sug efter självskada så försöker låta bli så gott det går men får sug ibland att dricka. Hade en nykter period på fyra år och det gick hur bra som helt, sen började jag dricka igen men jag dricker inte ofta, inte dom förr i varje fall. Men nu tänkte jag försöka låta bli det ett tag igen. 

Och "sexmissbruket", ja jag håller mig bara till en nu så det behöver vi inte gå in mer på. 

Pengar då, det är väl egentligen det jag fortfarande har mest problem med. Spenderar fortfarande för mycket pengar, men nu kan jag liksom inte spendera pengar jag inte har då jag har skulder så krediter och faktura går inte ta. Så det är väl något positivt i det hela. Det mesta går väl till mat men pengarna räcker ju inte hela månaden för det mesta. Försöker lära mig begränsa mig och begränsa mina impulser men det får sådär. Det är svårt när man inte har färdigheter för det. 

Så, vad räknas som självskadebeteenden enligt er? Och vad av det som jag har skrivit om är självskada?